Vår hjärna kan inte skilja på sin miljö och det den minns.

Det kan vara bra, att påminna dig om att du har större möjligheter att läka dig i en sund miljö än i en osund eller sjuk miljö.

Miljön är inte enbart den yttre miljön som du har utanför ditt fönster när du tittar ut eller tar en promenad. Det är inte heller enbart miljön på arbetsplatsen.

Det kan inte heller enbart vara miljön av goda och onda bakterier som ska ha en viss balans och ph, utan som i allt så är det kombinationen av miljön från blodet och tankarna, viljan och resten som jag nämnt. Och så vatten naturligtvis. 

Om vi styr hela vår resas äventyr i vårt liv, med en hjärna inte kan skilja på 

sin miljö och det den minns, så är det helt avgörande för hur du uppfattar din miljö. Hur skulle det vara ens möjligt att se verkligheten som den verkligen är, när jaget, eller tanken som minns något som inte är verkligt utan är något som du uppfattar abstrakt? Och på felaktiga antaganden? 

Och vad händer med känslorna? När vi övar in ett positivt citat eller affirmation eller intalar oss något, när hjärnan ändå minns något som den uppfattat grundat på dömanden och  antaganden?

Och vad händer då med Lagen om Attraktion och Lagen om Tacksamhet, när alla kosmiska lagar svarar på vad vi känner?

Aktiverade områden i hjärnan är kartlagda till vad vi måste reagera på.

Vi reagerar från både den limbiska delen som är våra emotioner och från hipokampus som är våra känslor. Dessa två samarbetar. Det kan därför vara svårt att veta vad som är känsla och vad som är emotion.

Här rör det sig om känslor. Som exempelvis raseri, hat, medkänsla och kärlek. Hjärnan skapar minnen med hjälp av associationer. Alltså en idé om vad kärlek är och känslan av kärlek så som den uppfattats lagras i närverket i hjärnan. 

Vi bygger upp kärlekstankar eller sorgetankar eller vilka tankar som helst utifrån många olika idéer. Somliga förknippar kärlek med besvikelse.

Och när de tänker på kärlek upplever de minnen av smärta, sorg, vrede eller annan känsla.

Det blir då vår verklighet om vi inte ifrågasätter om den tanken är sann.

Till och med raseri kan vara kopplad till smärta som kopplas till en viss person och som sedan kopplas tillbaka till kärlek.

Kärlek har då fått en mycket förvrängd bild som hjärnan sänder en signal om.

Så fort vi tänker tanken om att bli älskad eller att vi önskar att någon ska bli kär.

Vi kan aldrig läka oss i en osund miljö.

Miljön i det här fallet är hjärnans tankar

som sänder olustiga känslor. 

Ju mer information vi har, desto mer detaljerad blir modellen.

Det här innebär alltså att ju oftare du upprepar och lägger strålkastaren på något desto mer detaljerad blir modellen. POSITIVT SOM NEGATIVT!

Vi berättar en historia för oss själva om hur vi ser eller uppfattar något och all den informationen som vi behandlar, som vi uppfattar den. Den färgas alltid av tidigare upplevelser och känslomässiga reaktonen på det vi för in.

Så vem håller i ratten då du sitter i förarsätet när du styr dina känslor eller reagerar på dom?

Nervceller som aktiveras ihop är ihopkommlade.

Det innebär att om vi gör något om och om igen får nervcellerna en långvarig relation. Alltså, om vi är arga eller frustrerade eller oroliga varje dag, om vi lider varje dag eller känner sig kränkt varje dag, så kopplar vi om och integrerar om det neutrala nätverket varje dag och det får en mycket detaljerad och långvarig relation med alla andra nervceller.

Nervceller som inte är kopplade ihop, är inte ihopkopplade och kan inte få en långvarig relation. 

Eftersom vi styr hela äventyret kan vi också styra oss bort från det här.

Då får de nämligen ingen näring. Ingen uppmärksamhet blir ingen energi, inget syre. Ingen avfyrning. De faller i glömska kan man säga.

Varje gång vi avbryter en tanke som ger en kemisk reaktion, börjar nervceller som hopkopplats att bryta den långvariga relationen. När vi iakttar tankar och avbryter tankar och effekterna av det, är vi inte längre en kropps och hjärnmedveten emotionellt laddad person som reagerar automatikt på miljön, och händelser utifrån.

Vi är mer medvetna genom iaktagelsen på tanken och styr bort oss från den vilket ger oss ännu mer medvetenhet kring vad som är mer verkligt och neutralt än hur vi reagerar utifrån gamla föreställningar. Då har vi befriat oss från mycket som tidigare fått oss förvirrade, smärtade, sorgsna, arga och frustrerade.

Känslor är kemikalier

Hypotalamus är en del av hjärnan. Den är som en minifabrik där kemikalier sätts ihop som matchar vissa känslor vi har.

De här kemikalierna heter peptider. Peptider är som små aminosyrakedjor. Kroppen är en kolenhet med andra osr, som producerar 20 olika aminosyror. Den fysiska kroppen är som en proteinproducerande maskin.

Ett fantastiskt verktyg!

I hypotalamus har vi alltså små proteinkedjor som kallas peptider som sätts samman. Då blir de som neuropeptider, eller neurohormoner.

Det är dessa neurohormoner som matchar de känslomässiga tillstånd som vi upplever varje dag.

Nu ska du få höra! Det finns kemikalier som matchar alla känslor!

Det finns alltså kemikalier som matchar vrede, sorg, kärlek, begär, lust, ånger, glädje, eufori, ja alla känslotillstånd.

När vi då upplever en känsla i kroppen så har den börjat med en tanke.

Hypotalamus börjar direkt att sätta ihop peptiden och släpper ut den i blodet.

Så fort den kommer ut till blodet vet den vart den ska i kroppen.

Var enda cell i kroppen har receptorer på utsidan.En cell kan ha tusentals receptorer som svarar an på exempelvis hunger, att äta, att parta, kärlek, att gråta, besvikelse, nervositet, avslappning, lugn och så vidare.

Vi skapar situationer som ger oss det vi vill ha. Ibland älskar vi att vara sorgsna! Ibland älskar vi att ge igen och bestraffande. Det vi vill ha är det begär efter en viss känsla. Vilken känsla det än handlar om.

Varje cell har ett medvetende. Ur cellens perspektiv. Men cellen är den minsta medvetna enheten i kroppen. Vi kan frossa i allt vi blivit beroende av. Något vi inte kan stoppa. Vi kan älska att känna oss sårade även om det är en känsla vi ogillar, så har vi skapat ett beroende till att känna oss sårade eller odugliga. Det blir en "vad-var-det-jag-sa"- känslaL En bekräftelse. Lika så älskar en del att vara nedlåtande mot någon. Känslan ligger gömd under begäret efter att känna sig duglig, vilket är begäret.

En cell, ur cellens perpektiv, kan älska att känna "plåga mig, snälla"! En annan cell älskar att gräla och domdera, härska och skapa tyrrani, manipulation och kontroll. En tredje cell älskar eutori eller kanske lugn och ro. Hur som helst så söker vi eller söker upp eller skapar vi situationer som uppfyller cellernas biokemiska behov.

De människor som är beroende av något

Det kan vara en tanke som skapar en känsla till annat vi kan vara beroende av behöver alltid lite mer för att få en kick. Det är på kemisk väg vi får kicken. Kan vi inte styra våra känslor måste vi vara beroende av dom. 

Beroende kan vara sådant som tankar som ger behovet av sex, att shoppa loss, att spela, att skada sig, att göra andra oroliga, att känna skuld eller skam, att dricka, att ta piller eller droger.

Hur kan vi till exempel säga att vi är kär i en viss person? 

Vi är kära i all förväntan på att få de känslor vi är beroende av, som vi söker känslan ur. Vi kan ju sluta älska en person eller sluta vara kär, när vi i all förväntan på de känslor vi söker som vi är beroende av inte kommer. Då finner vi snart en annan person att bli kär i. Också då i all förväntan på den känslan vi söker. Det här säger hur mycket våa personliga behov och identitet.

Vi kan inte koppla bort känslorna.

När vi tänker på alla delar av vår matsmältning, alla slutmuskler som öppnas och stängs, alla celler som får näring och sedan ger sig iväg för att läka eller laga något, så påverkas allt det av känslornas molekyler. 

Det är vår reaktion på känslorna

eller händelserna som ger känslor som avgör hur vi mår. Vårt beroende av dom är problemet. De flesta människor förstår inte eller vet inte att när de inser att de är beroende av känslor, så är det inte bara psykologiskt. Det är BIOKEMISKT.

Heroin använder samma receptorer som våra känslokemikalier använder. Kan vi bli beroende av heroin, så kan vi bli beroende av alla neuropeptider, alltså alla känslor. Det relevanta i sökandet är kopplat till att hitta en viss känsla. Vi kan inte titta på något utan att lägga in käslor i det vi ser. 

Allt börjar i cellen.

Cellen är en proteinproducerande maskin, men den får signalen från hjärnan. En sak med receptorer är att deras känslighet föränsras. 

Om en receptor till en viss drog eller en av kroppens kemikalier bombarderas intensivt under lång tid krymper den och receptoreran blir färre. Eller så kopplas de om, så att de blir mindre känsliga eller nerreglerade. Så samma mängd av ämnet ger en mycket svagare reaktion.

Om cellen bombarderas med samma inställning och samma kemikalier om och om igen, och cellen beslutar att dela sig och den skapar en syser eller dottercell, så har den nya cellen fler receptorer för just den känslo -neuropeptiderna - och färre för vitaminer, mineraler, näringsämnen oc vätskeutbyte och utsläpp av slagg och toxiner. Allt åldrande är resultatet av bristfälling proteinproduktion. Vår hud förlorar sin elasticitet. Elastin är ett protein. Vad händer med våra enzymer? Vi smälter inte maten lika bra. Vad händer med ledvätskan? Proteinerna blir stela. Spelar det då någon roll vad vi äter? Har näringen någon effekt om cellen inte ens har receptorer efter 20 års emotionellt missbruk för att ta emot och släppa in de näringsämnen som kroppen behöver?

Det vi minns är vad vi fäster stor uppmärksamhet till eller emot.

Hjärnan väljer att bevara det som är viktigt, och det vi finner som viktigt fäster vi starka känslor till. Oavsett om det är bra eller otäcka känslor. Det är uppmärksamheten som är vesäntligt. 

Hjärnan aktiverar alltså minnen av assosiationer och hur starkt och hur mycket värde du lägger i det du upplevt.

Tänk då hur du kan ändra hela kakan till att bli i nuet där du kan lägga full uppmärksamhet och stärka känslan just för nuet. Och att du i nuet tar det där kvantsprånget du kan göra när du känner tacksamhet som stärker känslor på ett mycket djupt vördnatsfullt sätt. Det är då du lär om. Det är av förändring hjärnan funkar bäst när det gäller minnen. Det blir en ny lagringsplats.

Det är då du genom Attraktionslagen drar till dig det du känner och får det du vill ha på ett positivt sätt. Läs mer om Positivt tänkande genom att klicka dig dit.

Ingen har tidigare kommit och gett dig tillräckligt medintelligent kunskap om ditt vackra jag. Hur du funkar. Inifrån och ut. Du är beroende för att du inte har något bättre. Du har inte drömt om något bättre eftersom ingen har lärt dig att drömma så

När vi känner oss små och förintade har vi lämnad den del av hjärnan som har med personlighet, människor och platser att göra. Där vi associeerar till saker, tider och händelser. Vi minns inte i hjärnans associativa centra som bekräftar vår personlighet. den genomsnittliga människan som tycker att livet är trist eller oinspirerande, så är det därför att de inte har försökt att få kunskap som INSPIRERAR dom.

De är så hypnotiserade av sin miljö, genom media, teve, genom människor som lever och skapar ideal som alla kämpar med för att bli, men som ingen kan bli när det gäller utseende och defenitioner av skönhet och mod. De är illusioner som får de flesta att ge upp och leva mediokra liv. De kan leva det livet utan att deras själ eller förändringsönskan någonsin kommer upp till ytan så att de vill bli något annat.

Men om det kommer upp till ytan, och de frågar sig om det finns mer, eller varför de lever, vad meningen med livet är, vad döden är och vad som händer efter den, vart vi är på väg och om det finns något större än de själva, så börjar vi umgås med tanken att vi kanske har ett nervsammanbrott till en början. Det nervsammanbrottet kan få oss att sluta oss igen, eller så rämnar den gamla uppfattningen om livet och världen. Gamla uppfattningar rämnar och nya kommer in. Ny inlärning och nytt liv. Vi kopplar om i hjärnan inifrån och ut och ett helt nytt liv börjar...