Från gränslöshet till gränssättning

Hur ska jag som själv är gränslös tydligt visa var mina gränser går för någon annan som också är gränslös?

Kanske är det just det som är den stora utmaningen.

Den som bygger på och är resultatet och konsekvensen av allt jag företar mig i från tanke till handling?

Det är trots allt jag själv som är den som behöver stanna upp och verkligen lära mig känna känslan, då tanke, känsla och handling är överens. Jag behöver lära mig om mina egna behov. Lyssna på dom och ge dom utrymme och förverkligande. Det är min uppgift i kärleken till mig.

Hur sätter jag gränser?

Hur blir jag fullt sann mot mig själv?

Hur står jag på min egen sida?

Om jag hela tiden gör samma handling som inte fungerat så som jag önskat, men hela tiden fortsätter att göra men förväntar mig ett annorlunda resultat, behöver jag prova något nytt.

Vet jag var min gräns går?

Kan det vara så att jag inte kunnat sätta upp gränser för vad jag vill vara med om tydligt nog, därför jag själv är gränslös? Därför jag själv inte vet var mina gränser börjar och slutar och vart de går? Därför jag trott att andra varit respektlösa, men att det är jag som varit respektlös mot miag själv då jag tillåtit andra att gå över mina gränser. Gränser jag inte tydliggjort för vare sig mig själv eller andra,

Att sätta gränser är utmanande

– både för mig själv och min omgivning

Livet är en resa som är fyllt av intressanta utmaningar.

En av de största utmaningarna kan vara att följa min inre röst. Alltså att respektera mig själv och min sanning. Bara det lilla kan innebära att jag börjar sätta gränser för vad jag går med på eller spelar med på. Jag behöver alltså vara klar över vad min sanning är. 

Det kan vara mycket utmanande därför när du ändrar dig, kommer din närmaste omgivning tycka att du inte längre är som vanligt. Så som de förväntar sig att du ska vara. Kanske har de kunnat köra med dig. Och så kan de plötsligt inte det längre. Hur reagerar dom då? Det kan uppfattas både som skrämmande tanke, vilket kan få dig att inte vilja finna dig utan fortsätta finna dig i andras förväntningar, eller så finner du det utmanande och spännande för att se hur du kan förfina dig själv och hur du är som stark. Det vill säga mjuk, kärleksfull, rak, tydlig, sann, rättvis, respektfull och konsekvent. 

Stanna aldrig kvar på en plats

där du inte lyckas blomma!

Föreställningen om gränssättning kan vara att jag ska sätt upp en gräns för andra, eller mot någon annan.Det kommer inte att fungera väl.

Jag vet hur det känns när andra inte tillåter mig att gå över deras gränser.Jag vet hur det känns när andra träder över mina gränser.

Jag vet hur det känns när jag inte klarar att sätta gränser.

Vet jag när jag träder över andras gränser? Känner jag när jag gått över någon annans gräns?

Gränssättning är att tydligt tala om vad jag vill.

I det ögonblick jag ändrar min uppfattning skriver jag om den biokemiska reaktionen i min kropp!

"When I let go, I cerate space for someting better"

Jag tror att gränssättning kan handla om att tala om vad vi KÄNNER, så att den personen som du upplever har gått över din gräns, förstår hur det känns för dig då det händer.

När vi tydligt talar om vad vi känner, så talar vi i jag-form vilket aldrig kan misstolkas eller tolkas som vag information.

Vi kan därför avstå att säga vad den andre gör fel, eller vad den andre ska göra annorlunda. Det kan lätt tolkas galet och provocerande vilket självfallet kan leda till försvar eller till konflikt. Vi bör undvika att skuldbelägga, eftersom det är att gå över någon annans gräns. 

Gränser är osynliga, men de känns!

Gränssättning är att jag sätter upp en gräns för vad JAG inte tycker är okej och jag är tydlig med hur jag vill ha det.

Ibland kan vi kompromissa för att komma till en lösning. Men aldrig utan att klart och tydligt och vänligt diskuterat så att ni båda kommit överens. Då är det väldigt viktigt att det utan några tvivel har kompromissat med dig själv. Till exempel att du känner att du gjort fel eller säger emot mig själv. Känner du att du har det, så har du  låtit någon gå över din gräns i alla fall. Det blir en insikt och den tackar vi för. Det egna ansvaret vilar på att du kan aldrig anklaga andra för det du tillåter dem att göra.

Känner vi oss överkörda behöver vi lära oss att sätta gränser för oss själva. Och sätta gränsen för oss själva med att upphöra att ta ansvar för andra människor och deras beteenden.

Vad är det egentligen som händer

när jag börjar lyssna på mig själv?

Det första som händer är att jag börjar se mig! 

Mina tankemönster och beteendemönster. 

Är det kanske någon annans sanning som jag lyssnat på?

Någon annans sanning jag trott på i en evighet tills nu?

Är det någon annans vilja som jag snällt tillgodogör för?

När jag kommer på detta kanske livet rämnar för mig genom insikten att jag levt i en livslögn. Kanske jag inte ens trivs med arbetet eller sättet att bo och leva på?

 förändra det jag kan förändra.

Min förändring av mig påverkar min omgivning.

Vad händer egentligen med dig när du börjar förändrar dig?

Och vad händer med din omgivning, när de inte känner igen ditt nya beteende? När de förväntar sig att du ska vara på det gamla sättet och du har börjat fungera på ett nytt sätt?

 Upptäcka mina tankemönster

I början behöver du kanske ständigt vara din egen vaktpost!

Du behöver smyga på dig själv och vara observant på vad du verkligen tänker kring en massa saker som både ligger i framtiden och dåtid som du tidigare har förhållt dig till. Som du nu ska ändra.

Oh my! Det blir ju jättejobbigt, säger många. Och även det är en föreställning om något du inte vet är jobbigt eller ej, förrän du testat på det och fått resultat. 

Men visst kan jag hålla med till en viss grad. Inget kommer helt gratis utan vilja eller bestämdhet.

Självklart kan det kännas jobbigt i början att bete sig annorlunda.

Det kan lika gärna uppstå obehagliga känslor som befriande känslor.

Men även om det känns aningen svårt, var medveten om att det är ditt eget motstånd och att om du ger vika inför det, så blir det en flykt undan det egna ansvaret vilket bara leder till att beteendet kvarstår en stund tills nästa gång du råkar ut för det. Och det gör du! Allt du ogillar får du möta, tills du gillar dig i att hantera situationerna, då råkar du inte längre ut för dom. Det är en kosmisk livslag!

Isådana situationer som i ett motstånd, kan du istället försöka möta dina känslor genom att ta ett andetag. Stanna upp, observera dem och umgås med känslan. Det är vägen till att börja acceptera dina känslor. Det är bara känslor. Alla känslor är ok! Känslorna kommer bara från tankarna kring en föreställning som du själv hittat på och tror på. Så länge du tror på dom kommer du att vara känslostyrd och därmed undvikande och i ett pleasande förhållningssätt till andra. Och det var ju det du ville ifrån.

Jag vet att om jag skjuter undan mina känslor, så biter de sig ändå kvar som obehag. Men om jag säger hej, hej till känslan, dig känner jag igen :-)  och jag tillåter den vara kvar där utan att göra någonting med den.

Jag lär mig själv att stanna kvar och jag lär mig att känna hur den kanske vandrar i min kropps system. Jag lär mig att den inte är farlig. Jag lär mig att välkomna den, så tonar den ut och blir till ingenting väldigt snart. Eftersom en känsla aldrig varar mer än 15 sekunder.

Det mesta av all ångest är en känsla som varit en tanke. Att inte känna är också en känsla.

Hur sätter vi gränser

på ett vänligt, bra och respektfullt sätt då?

Många har berättat för mig ett de börjat sätta ner foten som en femåring. De tog i från tårna. Och ska sanningen fram, så gjorde jag så med. Jag skrattade åt mig själv en gång då jag stampade med foten i golvet som en femårning. Men vad gör det en liten stund?

Du gör det du inte lärde dig eller det fick bannor för när du var liten.

Du kan även säga till dina närmaste vänner att du håller på att träna på gränssättning, och att de kan hjälpa dig att bli observant eller påminna dig. Att du berättar för dom att du tränar på att sätta gränser kan få andra att få förståelse för dig i kraftfulla försök att säga nej på.

Alla kan inte acceptera min förändring

Nästa utmaning är att förhålla dig sunt till andras reaktioner.

De personer du sätter gränser mot reagerar ofta på något sätt. Det kan hända att de inte kan acceptera din förändring. De kanske säger att de ska acceptera att du sätter dina gränser, men att de endast tolererar ditt nya sätt att vara på, men att de ändå i smyg irriterar sig på dig.

Det är då du ligger i den största risken att dra tillbaka ditt gamla beteende och bli medgörlig igen för andras önskemål.Att du ställer dig på andras sida och inte på din sida. Prövningar kommer!

"Controllers, abusers and manipulative people don`t question themselves.

They always say the problem is someone else."

Det kanske till och med är så att de tar på sig offerkoftan.

Och tycker väldigt synd om sig själva för att du inte passar upp på dom eller är medgörlig längre. En sorts manipulerande för att de ska få sin vilja igenom. Se upp! Stå kvar och markera att du är konsekvent med det du går med på och inte går med på. 

Kanske pekas du även ut som syndabock.Håll i minnet att de får tycka vad de vill. Du har rätten att älska dig. Du har rätten att vara din egen bästa vän. Det är din födslorätt att se dig själv och att ge dig själv det ingen annan tidigare har gett. Äkta kärlek!

När jag markerar gränsen för vad jag går med på gör jag det först för mig själv.

Ingen kan knycka eller ta min energi utan min tillåtelse.

Ingen kan göra mig illa utan min tillåtelse. 

Det är vad jag går med på, det som jag inte markerat tydligt genom att säga vad jag känner eller att jag sagt nej, eller att jag visar genom handling som är avgörande för vad jag går med på. 

Jag själv är ansvarig för att hålla reda på vilka tankar jag har kring saker och ting. Jag själv är ansvarig för hur jag planerar saker och ting. Jag själv är ansvarig för hur mycket jag har i min planering och vad som ger mig kvalitet i livet och vad som jag dräneras av.

Mitt jobb är aldrig att döma. Mitt jobb är inte att bedöma om någon förtjänar något eller inte. Mitt jobb är att lyfta mig själv så att jag blir observat på när jag dömer så att jag kan sluta döma. När jag dömer någon är jag bestraffande, jag är förövaren och domaren.

Det får mig att tappa energi och av det blir jag irriterad. Jag gör mig själv stressad av mina egna föreställningar och tankar kring saker och ting. 

Varje gång jag angriper en annan människa missar jag chansen att visa mig sårbar.

Jag kan aldrig

förändra en annan människa

Jag kan bara förändra mig själv.

Befinner du di i enkelation du egentligen mår bra av? Vissa människor commer in i våra liv just av den anledningen att lära dig hur du ska släppa taget. De kommer och speglar dina sidor så att du ska reagera. Så att du ska böra ta ansvar för dig, lära dig se hur du ska sätta gränser, lära dig se dig, Och ge dig möjligheten att stå på din sida, De lär dig värdera dig själv. Det kan aldrig vara din uppgift att du ska lära dom att älska dig. Det är din uppgift!

Du kanske är så att du behöver välja bort den personen ur ditt liv. Om det känns oöverstigligt så är det just där hemligheten ligger.

Många är rädda för ensamhet. Många är rädda för att den andre ska bli ledsen eller att det är svårt på grund av någonting. Det kan röra sig om vad som helst. Bostadsbristen eller barnen eller något annat. 

Ställ dig då följande fråga;

Vem är du om du inte har rollen längre att ta hand om andra? Eller om du inte får ha rollen som sopar undan skräpet från den andra?

Vem vore du utan den rollen? 

Du är bra som du är.

Duger inte det så hänger du med fel människor!

Vi har alla relationer till vissa personer som vi inte trivs med. Det kan vara arbetsrelaterade relationer, en svärmor eller en faster som är odräglig. Dessa väljer du ju oftast inte själv heller. Vi förhåller oss alla på ett eller annat sätt till varandra. En stor fråga är hur du förhåller dig till dig i umgänge med dom?

Däremot, i relationer så som vänner och partners, har du ett val!

Livet är så kort. Livet består av så mycket mer än att stanna kvar i en dålig relation som är skadlig. Det kan aldrig vara sunt att stanna i en skadlig relation bara för barnens skull, eller att att intala sig i en mängd förhoppningar om att det nog bara blir bra, bara vi flyttar, bara jag blir gravid, bara barnen blir större, Om bara...vilket är en flykt undan det egna ansvaret från vad du egentligen vill. Din egentliga vilja!

Vi kan alltid välja att se det som en prövning i den personliga utvecklingen vi alla gör och vi kan välja att se det som en personlig utmaning - nu har du någon att träna på.

Att sätta min gräns för vad jag inte längre går med på

kan vara den största tjänsten jag gör för någon annan

Det kan vara den största tjänsten du gör någon annan. Att det mod som det krävs för att vara tydlig. Att säga vad jag tycker, när jag ändå längtar efter att få göra det. Att jag är en planetens trädgårdsmästare när jag sår fröet inom mig att gro, så att klarhet och tydlighet är det jag utstrålar för våra sju kommande generationer framåt.

Då jag visar mitt ansvar för mig. Genom att vara den förebilden kan jag hjälpa andra att också våga stå i sin sanning. Jag blir en levande budbärare för denna vackra egenskap.

- Sanning som ju faktiskt är det samma som kärlek.

Du behöver i tanken formulera vad som är ditt ansvar och vad som är andras ansvar. Och vad ni båda ska lämna över till varandra att ta hand om.Du behöver bli observatören. Tag aldrig någon annan vuxens ansvar ifrån dom!

All respekt ligger på ett energimässigt plan. Du gör varken dig själv eller dina medmänniskor en tjänst genom att vara till lags och anpassa dig efter andra. Tvärtom!

Du ger någon annan person en chans att växa och utvecklas som människa när du visar respekt för dig själv genom att stå på din sida.

Var inte rädd att förlora en och annan vän, var rädd för att förlora dig själv medan du försöker göra alla andra nöjda

• Håll fast vid de människor i din omgivning som tillåter dig att
• vara du.
• Håll fast vid de som accepterar och respekterar dig som du är.
• Håll vast vid de som uppmuntrar din förändring.
• De är värdefulla!
• Du är värdefull!
• Se till att du tillåter dig att vara du.
• Släpp den du tror du måste vara
• Släpp den du tror att du måste vara för att duga för andra eller för att få bekräftelse på att du är något.

Vem skulle du vara om du inte behövde bevisa att du existerar?

Never run back to what broke you