Att läka medberoende

Medberoende är inget vi är

Det är en samling beteenden vi har för att förhålla oss till livet

så som vi känner till det

När det händer, att vi börjar förstå att det finns ett begrepp som heter medberoende - och att vi börjar inse att det är vi själva som har ett sådant beteende och förhållningssätt, kan det först bli svårt att ta in och smälta.

Skulle jag vara medberoende? Det var det första försvaret jag själv hade. och en skamkänsla sköljde över mig. Det var många år sedan nu, Med åren har jag märkt att de flesta reagerar lika dant. Lugn! De flesta har någon släng av det.

Det är bara ett laddat ord. Vi skaffar oss alla en föreställning om saker och ting.

Att det kanske skulle vara dåligt eller fult att vara medberoende. Att det är något vi ska skämmas för. Nej, det finns inget fult med det. Det är av helt naturliga själ du blivit medberoende. Grejen är att det är jobbigt att leva med det. Det ställer till en massa onödiga jobbiga känslor och förhållningssätt. Som att sitta i ett gyttjebad av en massa unket av tråkiga tankar och mönster och aldrig komma loss.

Det är bra att du kommit till insikt med det. Så att du kan ändra ditt sätt att vara, så du slipper att må dåligt.

Det är något alla medberoende personer har gemensamt. Så nu vet du att du inte är inte ensam. Tvärt om, långt ifrån. De flesta människor är medberoende.

En medberoende person är

oftast väldigt empatisk

och allt för snäll människa som bryr sig väldigt

mycket om andra. 

Till bekostnad på sig själv. 

Det innebär att den medberoende brukar våld på både sig själv och andra genom sina beteenden.

Låt oss titta närmare.

Den starkaste drogen en människa kan fastna i, är en annan människa.

Som medberoende låter vi oss lätt utnyttjade och lättledda därför de har svårt att säga nej. Det är samma sak med missbrukare. De är allt för snälla. De kan inte säga nej. De klarade inte av att bli fyrkanter som skola och samhället ville. Men de klarade heller inte av att gå sin egen väg. Det kanske inte du heller klarat så bra. Det är viktigt att veta, att en missbrukare varit medberoende innan beroendet till något infann sig. Och vi alla kan bli beroende av vad som helst. Klicka gärna på sidan som heter;

"KÄNSLOR, KVANTFYSIK, SINNET OCH KROPPEN"  OCH "SÅ FUNKAR HJÄRNAN." 

Ordet medberoende innebär att det är en uppsättning beteenden vi skaffat oss för att kunna förhålla oss till livet. Alla förhåller sig till livet. Självklart, men en medberoende person förhåller sig till andra människor. Deras vilja och uppfyller deras önskan.

Den medberoende gissar sig till vad andra kan behöva och vill ha. Det gör att hon eller han glömmer bort sig själv. Och där inne i det stora hjärtat gnager det, att i hemlighet velat säga nej till något, men kan inte med att göra det. Konflikträdslan ligger bakom. Och en gissning om att man sårar. Det egna lidandet projiceras alltså över till den vi är medberoende till. Det är varken sunt för själen eller samhället. Från den egna inre kretsen i familjen där vi lär våra barn att göra samma sak. Därför barn gör som vuxna gör. Vi kan inte komma ifrån spegelneuronerna vi har inbyggda att härma.

Det är viktigt att veta att medberoende inte enbart har med missbruk av alkohol eller droger att göra. Två medberoende personer som inte alls nyttjar något som kan tänkas vara missbruk kan ha en dysfunktionell relation som inte är sund för själen.

Jag behöver endast ha blivit utsatt för ett trauma eller vara uppvuxen i en dysfunktionell barndom för att ha utvecklat dessa beteenden som medberoendet är beskaffat med.

Hur vet jag att jag är medberoende?

En medberoendes bekännelse

1. Jag mår bra om du mår bra
2. Jag mår bra om andra bekräftar mig
3. jag duger om jag är perfekt
4. jag tycker mig ha otur och ständigt drabbas av saker.
5. Jag är rädd för att bli övergiven.
6. Jag har svårt att lita på andra människor
7. Jag hjälper andra men blir besviken när jag ine får samma hjälp tillbaka
8. Jag anpassar mig efter varje ny miljö eller nytt umgänge jag hamnar i.
9. Jag känner mig annorlunda. Ibland bättre än andra och ibland sämre. Men aldrig lika dan.
10. Jag har relationer med dysfunktionella människor.
11. Jag känner ständigt skam och skuld-
12. Jag försöker visa vad jag tycker och tänker i stället för att säga det rakt ut. 
13. Jag försöker läsa av andra människor.
14. Jag har svårt för autoriteter.
15. Jag överengagerar mig i allt och alla och tror att allt är upp till mig.
16. Jag har svårt för att vara i nuet och lever i stället i det som varit,
17. eller det som komma skall, ständigt rädd för katastrofer.
18. Jag har ont i kroppen och är trött men tar inte hand om mig själv.
19. Jag försöker klara ut andras problem och säger åt dom vad de ska göra.
20. Jag fantiserar om hur jag önskar att saker ska vara eller bli.
21. Jag har svårt att sätta gränser och säger ofta ja, när jag vill säga nej.

Ibland kan det hända att vi är rädda, både för att må bra och dåligt...

Ibland kan det hända att vi är rädda för att må bra av den enkla anledningen att vi är rädda för att det som är bra ska tas ifrån oss.

Vi är rädda för smärtsamma händelser och räknar gärna ut dessa med intellektet. Vi intellektualiserar våra känslor med andra ord. Det är viktigt att lokalisera och ringa in alla känslor vi intellektualiserar.

Dom här falska profetiorna som jag kallar dom, är naturligtvis ett väldigt skoskav som hindrar oss att förstå att vi varit fria hela tiden.

Vi kan vara rädda för att bli friska, rika, älskade, fria, rena och så vidare.

En del personer smiter från behandlingar som de fått. En del smiter från behandlingshem eller smiter från räkningar, eller från annat som de skulle tjänat på. Att krav är övermäktigt eftersom vi är rädda att misslyckas. Samtidigt som vi är rädda för att lyckas. Det kan tyckas knasigt. Men så är det för oss människor. Ingen är perfekt och vi är här för att lära oss.

Många kan inte svara på varför de gör så. Men innerst inne vet vi. Vi är mer rädda för att leva än att överleva. Samtidigt som vi är rädda för döden.

Vem vore du om du inte behövde bevisa att du finns till?

När någon vi älskar gör något som är skadligt för sig själv, ibland till och med att det är livsfarligt eller hotande allvarligt, så är det naturligt att vi försöker hjälpa, stötta, lindra och rädda den personen.

När den vi älskar lider, vill vi inget annat än att hjälpa, för att den vi bryr oss om ska finna en väg som leder mot tillfrisknande. Eller till mindre lidande.

Vi fixar och donar, banar väg, förbereder, kontrollerar, försvarar, ställer upp, mörkar för att lindra, har tålamod och vi får besvikelse på besvikelse. vi skäller ut och förminskar och vi säger förlåt för att vi skällde ut och känner skam. Allt är en förlust.

ÄNDÅ finns tålamodet och hoppet om förbättring där hos den som är medberoende. Vi ser inte när vi börjar bli beroende av att hjälpa den som vi tror behöver hjälpen. Vi har hela strålkastarljuset på den som vi tror behöver just vår hjälp. Vi kan gå med på att andra inte kunnat hjälpa, samtidigt som vi tänker att "jag" ska kunna hjälpa. Vad säger inte det om den medberoende? Det är den medberoende som behöver hjälp att förstå det här, att hjälpa sig själv i stället.

Normalisering

Till slut uppfattas en onormal situation

som en normal situation.

Vi reagerar inte på sådant som andra ser som fara.

Vi blir vana och inser inte problematiken. Men vi känner den som att vi är otillräckliga, rädda, respektlöst behandlade, ljugna inför, svek, skam, skuldkänslor, försvarar och framför allt känner vi oss maktlösa. Vi blir förvirrade. Kanske är just förvirring en känsla som vi känner igen. Och att vi känner igen den som normal.

"Om bara inte" det där envisa egot vore där och försvarar sig självt så vi gör repris på alla tankar, alla mönster, alla känslor, alla beteenden och alla handlingar samtidigt som vi förväntar oss att en förändring ska ske, så kan bara besvikelser komma från det och en sorts bekräftelse på "vad var det jag sa" - med en "det-är-ingen -idé- känsla. Även det är rädslor!

Jag kan bete mig på ett sätt som gör att andra avvisar mig eller skambelägger mig. Ett exempel kan vara tröst. Att jag behöver och vill ha tröst, men jag fixar det inte. Jag isolerar mig eller så avvisar jag bryskt andra som försöker hjälpa mig eller erbjuder sin hjälp. Det finns många exempel. 

Alla känslor leder till beteenden.

Alla känslor bär på en fantastisk energi. Alla känslor är okej att känna.

Alla känslor är bra. Det är ditt motstånd till känslan som är obehaglig. Aldrig känslan i sig.

Om du iakttar känslan du har, så äger du den. Men när du försöker bli av med den, undviker den eller förtränger den, så äger känslan dig.

Då har du förlorat dig i ingenting.

Vi är aldrig sjukare än våra hemligheter

Jag måste känna att jag är behövd

Ett exempel till av alla de olika beteenden som tyder på ett medberoende är att jag måste känna mig behövd i relationer. Mitt egenvärde baseras på att vara behövd. Det är en roll jag har skaffat mig, men jag kanske inte insett att det är så. Skräcken att till exempel själv bli sjuk, så att jag inte kan finnas för den som jag tror behöver mig är stor. Kontrollbehovet är stort.

Jag försöker övertyga andra om vad de ska äta, dricka, ja till och med hur de ska känna för att må bra. Om jag läser om hälsofrämjande fördelar i någon artikel eller i någon bok, så riktar jag mina tankar och omsorger per automatik till min problemperson och inte till mig själv

Den medberoende litar inte på

att den andre vet vad den vill eller behöver.

Med andra ord har en medberoende ett högmod, men uppattar sig själv som en hjälpare och god person.

"Här, ta en kaka till, vet jag", säger den snälla damen. "Nej tack" svarar den unga kvinnan som är på besök. "jo, se så, ta du en kaka till!" Kvinnan funderar lite. Men säger ändå nej men lite tveksamt. Damen insisterar. "Det gör dig bara gott" säger damen. Och kvinnan tar en kaka till...

Utan att tänka på det så tar jag som medberoende över ansvaret från en annan person. Jag tror att jag gör gott då jag lindrar för andra. Men vad jag inte ser är att det är jag själv som har ett behov av att vara behövd och bra och duglig. Som medberoende så tror jag att jag måste göra något för att få något. Och därmed presterar jag.

Som medberoende ser jag  inte mitt eget behov av att vara bra så att andra ska gilla mig. Jag är också rädd att andra ska tala illa om mig eller tycka illa om mig, så jag pleasar alltid. Jag anpassar mig till alla. Till slut vet jag varken ut eller in och isolerar mig när det blir för mäktigt att inte kunna vara tillräckligt bra för alla, så som de vill av mig.

Jag ser inte mitt eget behov då jag vill att den eller de jag är medberoende till att ändra sitt beteende Jag vill så, därför att jag själv skulle må bättre. Jag ser inte mina egna delar. Däremot tycker jag att andra har en massa saker de gjort och sagt som jag har fått lida för. I hemlighet lägger jag det i knät på dom. Jag kan beklaga mig för vänner för att få deras uppmärksamhet. Men skulle någon säga det, blir jag rasande. Jag tror på fullaste allvar att det jag upplever är sant. Ändå kan jag någonstans inse att jag självklart inte är skuldfri....

En annan fråga är hur ska vi som närstående till en missbrukare förhålla oss till missbruket.Eller hur ska vi förhålla oss till en vän eller närstående utan att bli drabbad av det? Många har barn som missbrukar. Andra har en partner, förälder, syskon, vän, arbetekamrat eller chef som missbrukar. 

Det finns många frågor kring detta och åter vill jag nämna att det inte behöver vara droger eller alkohol inblandat för att det ska finnas ett missbruk av något slag. Här är några av dom.

Sexmissbruk, Work out-eller träningsmissbruk, matmissbruk, viktkontroll, köpmani, arbetsnarkomani, spelmissbruk, dataspelsmissbruk, maktmissbruk, tablettmissbruk, blandmissbruk, relationsmissbruk, alkohol och drogmissbruk, självskadebeteenden kan se så olika ut. 

Det finns många olika saker vi kan missbruka och alla som missbrukar något har minst 5 anhöriga som kan skapa ett medberoende till den som missbrukar.

Medberoende innebär att man låter en annan eller andra personers beteenden påverka och styra till sitt eget sätt att vara, samtidigt som man försöker kontrollera den eller de andra personerna. Tankarna är ständigt på den andre. Och de förhåller sig efter den andre. Och har ett undvikande beteende i sitt förhållningssätt.

Som medberoende är vi så upptagna av den andres problem att vi inte har tid att försöka lösa våra egna problem. Intresset för sina egna problem finns inte ens. Intresset är att lösa andras problem. Man bryr sig så mycket om den andra personen att man glömmer sig själv eller tar sig själv i andra hand, eller står över och med det kan man tycka att man är en god person och att man gör rätt. 

Vi ska aldrig lova andra eller oss själva något vi inte vet om vi kan hålla.

Det bidrar alltid till att vi slår på oss själva och kanske även många gånger projicerar ut med att skuldbelägga någon annan. 

Att sätta gränser är något en medberoende behöver lära sig och det kan bli krävande till en början. Men för att du ska må bra behöver du sätta upp viktiga gränser för dig att inte gå med på. Du behöver lära dig att stå på DIN sida.

Aldrig flytta över behovet till förmån för någon annan genom att gå med på något. Det finns ett annat begrepp som heter möjliggörare. Och det blir så att du gör det möjligt för någon annan att missbruka eller att utnyttja dig då du inte vågar säga nej, därför du är rädd för hur den andre ska reagera och tycka och göra. Möjliggörande ger endast möjligheter till det destruktiva att få fortsätta för alla inblandade. En otjänst för både sig själv och andra.

Kännetecken

Vad som typiskt kännetecknar personer som vuxit upp i en familj med en dysfuntion eller med aktivt beroende eller medberoende föräldrar är dessa;

• Gissar vad som är normalt
• Har svårigheter att fullfölja ett projekt från början till slut
• Ljuger när det kunde vara lika lätt att säga sanningen
• Dömer sig själv utan nåd
• Har svårt för att ha roligt
• Tar sig själv på för stort allvar
• Har svårt med intima relationer
• Överreagerar på förändringar de inte har kontroll över
• Söker konstant gillande och bekräftelse
• Känner sig vanligtvis annorlunda än andra människor
• Känner sig ansvariga för allt eller inget
• Extremt lojala- till och med i skenet av att lojaliteten är oförtjänt
• Är impulsiva och tenderar att låsa sig vid ett handlingsalternativ

Men dysfunktionell uppväxt

kan vi räkna in om vi haft en eller två narcissistiska föräldrar, eller någon svårt sjuk i familjen som det tagits mycket hänsyn till. Eller att någon med psykopatiska drag har påverkad familjen eller kanske rent av en olycka eller annat som påverkat.

Alla människor bär på gamla sår.

Vi styrs alltid av rädsla i livet. Rädslor som fortfarande gör oss begränsade. När vi känner oss själva väl, så kan vi lära känna in andra människors lidanden och vara ett stöd.

En sund person ger ett sunt stöd som inte är färgat av sitt eget lidande.

En empat, högkänslig som också har ett medberoende känner lite mer och har svårt att känna vad som är mitt och ditt i känslor. Allt kopplas på och främst kopplas det egna lidandet på, och den som är medberoende utgår från sitt egna lidande och inte lika mycket på hur den andre egentligen känner Trots att den medberoende intalar sig själv, att det är så. 

Om vi styr hela äventyret i våra liv och lyckan då är helt upp till oss själva att skapa, kanske handlar livet då inte egentligen om det lyckliga slutet?

Kanske handlar det om allt som händer på vägen...

Syftet med livet kanske är att finna ett liv med syfte? Skillnaden mellan det ordinarie och det enastående, är det där lilla extra. Lycka är en riktning och inte en destination. 

Det vuxna barnet

Det vuxna barnet har oftast alla fyra arketyper som dominerar dess beteenden i livet. Normaliseringen är oavsett karaktär och särdrag vid medberoende. 

Alla kan råka in i en relation som får ett tragiskt slut. Alla männsiskor är alltid ständigt under både förändring och utveckling. Ingen vet på förhand vad som kan komma på vägen. Men du vet vad jag menar med normaliserande, om du exempelvis skulle titta tillbaka i en livssituation eller då du träffade den du har en relation till, om du visste allt du vet nu, så kanske du inte skulle säga ja och gå in i den. 

Normaliseringen sker smygsamt över tid. Det är när vi tolererar, har allt för stora hopp och önskningar och vi har lämnat vår egen egentliga vilja. Kanske har vi aldrig vetat vad vi vill? Kanske har vi en förhoppning om att det ska bli normalt igen. 

De tolv stegen - förenklade

• Jag har ett problem - som jag inte kan lösa själv
• Det finns en lösninng - utanför mig själv
• Jag blir beredd att ta emot hjälpen - utan förbehåll
• Jag tittar på mig själv och mina beteenden
• Jag har berättat för någon om mig själv och mina beteenden
• Jag blir beredd att lägga ner mina försvar
• Jag ber om hjälp att leva utan dessa försvar
• Jag granskar hur mina beteenden skadat andra - och gör mig beredd att förlåta mig för vad jag gått med på
• Jag tar mitt egna ansvar och ser mina egna delar, och jag gör så gott jag kan.
• Jag fortsätter att granska mig själv och mina beteenden på daglig basis
• Jag söker vägledning från de som vet mer än mig 
• Jag tillämpar programmet för medberoendet och mina problem - och delar villigt med mig till andra om hur jag har gjort i cirklar eller grupper för medberoende, vuxna barngrupp eller någon annan av alla grupper som finns för oss som har dessa problem

Jag behöver förstå att jag som medberoende är beroende av den person jag är medberoende till. Annars skulle jag inte ha medberoendet.

Jag kan även vara medmissbrukare.

Om jag är medberoende, så missbrukar jag den person jag är medberoende till och beroende av. Således är jag även möjliggörare. För att detta inte ska fortsätta behöver jag göra en förändring.

Jag behöver insikten att den förändringen börjar med mig.

Från medlidande till medkännande

Vi väljer vad vi ska lägga vårt fokus på...

Hur går jag till att få hjälp med det här då?

1.När du ringer för att beställa din tid, brukar det bli naturligt att

berätta vad du vill ha hjälp med. 

2. Jag lyssnar så jag får en överblick på dina problem

3. Vi bokar in dina önskade antal telefonsessioner

4. Du betalar in summan för de antal samtal du beställt

5. Du får bekräftelse på dessa

6. Du är den som ringer mig på din bokade tid

Mitt första samtal

i mitt skuggarbete

7.

Vi går igenom din historia och vad du själv

vill ha hjälp med att förstå & förändra

8.

Du får vägledning, råd & tekniker

9,

För vissa tekniker får du arbetsunderlag att arbeta med som du får via mail.

De arbetar vi med tillsammans vid varje samtal kombinerat med vad som hänt sedan sista samtalet.

Detta blir grunden i alla avslöjanden som du tidigare dolt för dig själv, som varit dina skoskav. Det blir alltså ditt arbetsmaterial som avslöjas med arbetet vi gör tillsammans, vilket också hjälper dig till en ordnad struktur för att gå ett steg i taget och beta av dom samtidigt som du lär dig att använda vissa av teknikerna i vardagen,

10.

Du får fler tekniker än så. Individuellt baserat anpassar vi varje samtal till dig, i din takt och dina behov. 

11.

Du får lära dig "ordets betydelse" och vilken inverkan de ord du rört dig med haft på ditt liv. Vi gör de förändringar som behövs och gör dessa så att du istället känner skillnaden och får en helt annan känsla som kommer att förändra möten med andra och dig själv i dina tankar.

12.

Du kan hända få någon meditation som är helt baserad individuellt till dig för att antingen klippa trådar eller skapa bättre kontakt med dig själv eller för att stärka ditt elektromagnetiska fält kring dig. Det kan även hända att jag ger dig healing. 

13.

Finns det en ände på vad jag kan hjälpa dig med? Som multidimensionell mentor

tror jag inte det!

Med min yrkeserfarenhet på över 25 år  finner  jag alltid på vägar som passar dig som en ny kavaj vart efter vi möts i varje session.

Observera

• Du behöver om - eller avboka minst 24 timmar innan din bokade tid för att inte bli debiterad full kostnad.

• När du har köpt ett "samtals-paket"  medföljer dessa förmåner:

1. Du har ett helt kalenderår på dig att spendera dina redan betalda tider på. 

2. Du kan för varje gång själv avgöra om du vill ha kortare eller längre samtal. På så sätt förlorar du ingen tid och du sparar återstående tid i din "betalde pott"

(Du behöver dock meddela mig i god tid så att det finns utrymme för längre tid än förbokat)

3. Du får 10 min akut-råd och väglerning utan kostnad

vid behov vardagar mellan kl.11:00 - 18:00

4. När du har ett paket med redan betalda sessioner slipper du vänta in tiden tills betalningen är bekräftad. Du får första lediga tid med kort varsel.