Vår hjärna är en riktigt fantastisk magisk manick!

Men, vår hjärna har ingen information om, vet inget, som den tidigare inte lärt in, eller fått inprogammerat. Och det är vi själva som programmerar den, även om det inte sker medvetet.

Jag brukar kalla det "vår hatade, älskade hjärna" eftersom de flesta av oss älskar att vara uppe i huvudet mer än i kroppen. Trots att vi är fullt medvetna om hur skadligt det kan vara och hur svårt det kan vara att bryta tankemönster och beteendevanor.

Varje gång vi tänker "han sårade mig", "Jag är övergiven", "Dom är knäppa", "hon är galen", "jag fixar inte det här", "De svek mig", jag orkar inte mer", "Varför tror dom inte på mig"? "Varför råkar jag ut för det här igen"? "Varför lyssnar ingen på mig"? "Jag visste det! Jag lyckades inte nu heller"!
Och så vidare, så undrar jag hur många gånger har du upprepat sådana tankar sedan du var liten fram tilli dag? 

All information vi programmerar in behöver upprepning för att bli just inprogrammerad! Är det då konstigt att vi får hjärndimma vid utbrändhet?

Varje gång vi säger något eller tänker något, registrerar hjärnan det som att vi säger det till oss själva. Hjärnan kan inte skilja på vad den tar in eller vad den ger ut. Hjärnan kan inte heller skilja på vad andra säger och vad vi säger. Den plockar upp informaton helt enkelt. Och all information som upprepats programmeras in så att vi tolkar det som vår verklighet om vi tror på alla tankar vi har.

Jag vet det här, kanske du tänker just nu när du läser det här. Ja, du VET, ändå har du problemet! Nu är det dags att lösa det! 

Hjärnan registrerar allt och det som upprepas ofta

Tillräckligt länge sitter kvar...

 
Det räcker med att vi får något presenterat för oss tre gånger som vi svarar ja på, så tror vi på det. Därför det är vad vår hjärna talar om för oss att tro på.Reklam är byggd på denna vetskap och strategi kring upprepning. Och sedan blir det vår övertygelse.

Det betyder inte att

det vi är övertygade om är sant eller enda sanningen.

Däremot, när vi väljer att inte ifrågasätta våra tankar,

har vi valt att tro på det.

Hur smärtsamt det än kan kännas!

Det som inte är sant, som vi ändå valt att tro är sant, säger kroppen ifrån som vårt sista finurliga verktyg och kompass, genom att skapa en känsla så att du ska reagera och kunna avstyra en osann tanke. Dessa känslor kan vara ångest, sorg, ilska, irritation, frustation, sårbarhet, förvirring eller panik drar igång.

Och det får vi ju tacka för!!! 

Att vår kropp funkar när vår knopp är manipulerad och kidnappad av oss själva. 

Vi kan ha höga förväntningar på oss själva som skapar antingen en strävan mot ett mål eller så missar vi målet med att vi inte når upp till den förväntan vi tror att andra har om oss eller som vi själva har om oss själva. 

Vi kan ha förväntningar på andra. Och missar då en massa föreställningar som vi hittat på om vad andra kan åstadkomma och inte åstadkomma. Vi förhåller oss till det och därmed förväntar vi oss något med påföljande känslor som resultat.

I kärlek och i relationer där det finns ett medberoende mönster finns alltid denna mekanism med. Vi tror att vi älskar någon i all förväntan på att de ska älska oss tillbaka. Därmed förhåller vi oss så att vi skapar förhållningssätt till andra och blir gränslösa, besvikna och har även det att förhålla oss till. Kan det vara så att vi blir utbrända av att vi förhåller oss till andra? Jag tror att det är så. Vi är duktiga, vi gör det vi tror förväntas av oss. I nästan alla lägen, eftersom våra troföreställningar bygger på att vi vill bli omtyckta och att man ska göra något på ett visst sätt så att vi inte uppfattas som något annat än det vi vill att vi ska bli uppfattade som.

Oj så mycket skit det ligger i detta som är skadligt för oss!

Det är ju inte konstigt att vi upplever så många små och stora kriser i livet. 

Jag tror att vi är många som slaviskt lyder under övertygelser som vi aldrig ifrågasätter om de är sanna eller ej.

Det skapar naturligt konflikter både inom oss själva och mellan människor.Det leder till de val vi gör varje minut, varje dag och skapar vår framtid.

I all förväntan på att det vi gillar och tror på ska uppfyllas.

Oftast blir de bekräftade. 


Vi älskar att ifrågasätta andra människor och deras övertygelser.

Därmed dömer vi även andra och blir således kvar i en låg frekvens som skapar separation mellan oss själva och världen tillsammans med idén om rätt och fel. 

Vi ifrågasätter även vår egen oförmåga eller avsaknad av mod att förändras själva. Det vi tror är hopplöst, är vi övertygade om är hopplöst men vi går sällan djupare på ett medvetet plan och ifrågasätter våra övertygelser om varför vi tror det är hopplöst. 🙄😳

Övergivenhet 

För många år sedan kom en klient till mig som var övertygad om att han var övergiven av sin mamma

Han beklagade sig upprepande och kände sig mycket sorgsen naturligtvis.

Han berättade även att han träffade sin mamma då och då.

Så jag frågade honom om hans föräldrar skilt sig eller om något annat hänt.
Han svarade; nej, nej! De ha aldrig skilt sig. Mamma och pappa har alltid levt ihop. Men hon övergav mig. 

Aha, sa jag och frågande;

Så hon slutade tala till dig och ignorerade dig? 
Han svarade nej. 
Hur övergav hon dig då, frågade jag. 
 
Kan du verkligen veta att det var övergav hon gjorde?

Medan han satt tyst sa jag, du kanske KÄNDE dig övergiven?

Men hon kanske inte övergav dig! Han tittade upp.

Och jag såg hur det hände någoning i hans ögon och över hans ansikte. En öppning! Han släppte in en annan sanning! 

Med ett leende sa han, ja jag kände mig övergiven. Men hon var ju faktiskt där hela tiden! Det har du rätt i!

Jag svarade honom med att "Ja hon var där hela tiden". Men hon kanske inte betedde sig och var så som du önskade eller förväntade dig, eller hela tiden hoppades på att hon skulle vara. - Men, hon var där!

Hon var hela tiden. Och kanske minns du några saker som var fina tillsammans med henne, eller fina handlingar eller ord som hon ibland kunde säga. 
Han höll med. 
Grejen var mer att han hade valt att se och komma ihåg och upprepa det som hade sårat honom. 

Vi kan aldrig förändra vår barndom,

men vi kan välja hur vi ska komma ihåg den!

Vi kan ställa oss den enkla frågan till oss själva vad vi vill uppnå med det påstående vi tänkt kring någonting som får oss att känna en oförenlig känsla med oss själva. Om vi väljer att tro på den eller om vi väljer att fråga oss själva om den tanken är sann är helt avgörande. 

När jag hittat på en tanke som gör mig arg eller ledsen,

kan jag ju lika gärna hitta på en ny tanke!

Om jag tänkt att någon går bakom ryggen på mig och är falsk. Vad vill jag uppnå med den tanken? Vad händer med mig och vad får jag med den tanken? 

Om jag har en övertygelse så har jag en föreställning om något. Den föreställningen ger mig en förväntan. Den förväntan kan vara negativ eller positiv. 
Att jag kommer att misslyckas eller att lyckas. 

Min sinne och min kropp bygger upp förväntan och jag får kanske en besvikelse för att det jag förväntade mig inte blev som jag tänkt mig. Samtidigt kan jag få en negativ föreställning där jag förväntar mig att misslyckas och också gör det. Eller att min partner sviker mig, och så händer det. Då kan det bli bekräftat så jag har den övertygelsen att jag inte duger, att kärlek är smärtsamt och så vidare. Av denna övertygelse kommer jag nu att undvika att möta vissa händelser och förhålla mig till något som aldrig varit sant. 

Jag kan alltså ha en förväntan på att jag kommer att misslyckas undermedvetet och gå och HOPPAS med en önskning att jag ska lyckas. Men besvikelsen kommer då jag misslyckades (trots att jag innerst inne förväntade mig det) detta kallar jag för bestraffing.

Jag har en övertygelse och med det har jag en reaktion som jag är förinställd på och den ger resultat (kalla detta för en kosmisk lag om du vill) det vi förväntar oss får vi! 

Av resultatet kommer belöningen vilket kan vara i form av att vi misslyckas med ett "vad var det jag sa" bekräftat! 

Jag fortsätter att ha detta beteende och hela denna härva av besvikelser och missnöjen fortsätter löpande genom hela livet i ett upprepande beklagande. 

Egentligen är allt detta speglingar.Allt vi intalar oss själva om hur andra och omgivningen är, berättar en historia om oss själva. Aldrig om någon annan. 

Det är dags att vakna nu!

Vad vill du uppnå i ditt liv?

Go Love Yourself 

Jag är nyfiken på hur jag kan förändra mina föreställningar