Vi blir försvagade och förminskade. Det ger skav och det gnager. 

De här känslorna ger en låg självkänsla och en låg självkänsla ger skuld och skam. Det räcker inte så. Vi orkar inte bära allt. Då skuldbelägger vi andra för att just lätta vårt eget hjärta.

Skammen och skulden är en tung börda att släpa på. 

Hur hänger skam och skuld samman med medberoendet? 

När vi har blivit utsatta för skam eller en chock förlorar vi kontakten med oss själva. Smärtan är så stor att vi lämnar kroppen och tappar kontakten med vår energi. Resultatet blir att vi inte är centrerade".

Och kanske bör jag tilllägga att beroende och medberoende inte behöver handla om missbruk av alkohol och droger. Och att medberoende inte är densamma som medmissbruk. Och även att vi inte behöver vara medberoende för att känna känslan av skam eller skuld. 

Jag undrar om det finns en enda alkoholist, en enda drogmissbrukare, en enda nikotinist eller spel eller sexmissbrukare eller arbetnarkoman, "köpoholic" någon med anorexi eller bulimi. Annat självskadebeteende som känt sig fylld och tillfreds med sig själv innan de började fylla på med någon yttre stimulans??

Jag tänker på relationsmissbruk. Jakten på att få vara älskad och behövd! Kontrollen för att inte mista sin roll och att den fungerar för att få sin näring från de vi kontrollerar. När vi dessutom blir utsatta för skam eller chock kan vi inte kommunicera eller uttrycka oss klart, sannt eller tydligt. Det skapar missförstånd, extra försvar och förklaringar och kan i det bidra till ännu mer av de här känslorna. 

När det inträffar förlorar vi oss i den andre personen. Vi förlorar oss till allt utanför oss själva. Vi förlorar oss i förfluten tid från barndomen. Med det menar jag hur vi reagerar som ett barn i en vuxen kropp. I den sekunden vet inte vilka vi är, vad vi egentligen vill eller hur vi egentligen mår. Var vi börjar eller var vi slutar. Vi kan få en känsla av att samtalet blivit för jobbigt och vi går i affekt eller så vill vi fly undan.

Vi känner att vi är hjälplösa när känner oss oförstådda eller missförstådda. Våra relationer blir som känslomässig spagetti, där vi gradvis förlorar gränser och identitet. 

Vi försöker kompensera genom att stänga av, vilja ha mer frihet eller kräva mer energi av den andre på ett omedvetet plan. 

Det enda sättet att ta sig ur den här mardrömmen är att riva av plåstren låta lufta såren så de får läkas från skam, skuld, trauman och chocker genom att se dom, vara i dom och våga stå kvar i känslan för att riktigt känna dom.

När vi inte är autentiska, hur kan vi då ha en sann relation till oss själva och andra?

Det som har hänt är som ett bortom! En "beyond"!

När vi hamnar i ett "bortom" kan bortom förklaras som en känsla eller förnimmelse som gör att vi tvärstannar. Fryser till!

Har du fått en räkning som var högre än du väntat dig? Eller nästan kört på något i trafiken, hamnat i en olycka eller nästan i en olycka? När det händer stannar allt och stelnar i tid, rum, dimensioner och verkligheter. - Ett bortom!

Vi har många områden i vårt liv där vi blir förlamade på det viset. Varje gång du blir det, är det ett bortom eller en beyond eller det som chocken skapat som fångat dig. Svårigheten med en beyond är att den hindrar dig att vara närvarande. Alltså, den hindrar dig att vara i nuet eller centrerad. Det blir ibland då chockerna är allt för många eller allt för kraftiga att du aldrig får den där känslan att bli i närvaro i det du gör. Hur mycket du än anstränger dig.

Vi ställa oss en fråga; 
Hur många beyonds har vi som kontrollerar, dominerar, manipulerar, skapar och förstör vårt liv, vår existens och tillvaro, våra relationer och vårt pengaflöde?

Vi ttänker ju inte dagligen på att vi har en chock. Men vi vet vad vi reagerar direkt på som vi ogillar. Så kallade triggers! 

Fundera över hur du normalt försöker undvika situationer som ger känslan som är din trigger. Hur dömer du dig själv eller hur dömer du någon annan när du befinner dig i det tillståndet?

Förträngda minnen och minnen som är förstärkta är som toxiskt rävgift som vi försökt hålla undan för att förhålla oss till livet i en ren överlevnadsstrategi.

Så ska det inte behöva vara. Vi ska Leva livet så klart! Inte endast överleva det.